How 'bout them Cowboys?

John Sigfridsson, 16:e Oktober 2014

”Cowboys, de så kallade ’Americas’ Team’, har missat slutspelet 6 säsonger i rad och i år ser deras chanser att bryta den negativa trenden mindre ut än någonsin. Om inte Cowboys quarterback Tony Romo kan överträffa sin förmåga har jag svårt att se Dallas vinna mer matcher än vad de kommer förlora.”

Tony Romo har spelat bra i de första sex matcherna av säsongen, men inte direkt över förväntan. Tony Romo har varit Tony Romo och ändå är Cowboys 5-1 efter att ha gjort det omöjliga, att slå Seahawks, i Seattle, i söndags. Så fel man kan ha!

 

Den ovanstående passagen är tagen från min NFL-guide som skrevs innan säsongen och som Cowboys insatser hittills har bevisat var jag fullkomligt ute och cyklade med mitt Dallastips, dock var jag inte ensam om att starkt missbedöma Cowboys. Förra året hade Dallas NFL’s sämsta defensiv och efter att ha förlorat DeMarcus Ware till Broncos och Sean Lee till en korsbandsskada verkade Cowboys förutsättningar ännu sämre än förra året, ändå presterar försvaret på en signifikant högre nivå i år. Med 15:e minst tillåtna yards och 8:e minst insläppta poäng år 2014 i jämförelse med 32:a respektive 25:e säsongen 2013 undrar man vad katalysatorn till årets vändning är.  Framgångsfaktorerna är antagligen flera men den största förändringen denna Dallas-defensiv genomgick var bytet av defensiv koordinator under off-season. Erfarne Monte Kiffin ersattes efter 2013-blundern av Rod Marinelli, mest ökänd för att vara den enda head coachen i NFL-historien att förlora alla 16 matcher under en säsong (Detroit Lions, 2008). Dock kommer Marinelli vara allt annat än ökänd i Texas om hans Cowboys-försvar fortsätter att överprestera på detta vis. Han har fått defensiven att jobba som en enhet, lagkemin verkar vara bättre och slutligen har han fått ut potentialen av mediokra spelare. Av dessa ”återfödda” spelare sticker en ut över mängden: Rolando McClain. Likt Marinelli var McClain endast känd för sina misslyckanden i NFL inför i år. Mycket förväntades av McClain när han 2010 valdes av Oakland som draftens åttonde pick, förväntningar han inte alls kunde leva upp till. Efter tre dystra säsonger rev Oaklands hans kontrakt och i free agency plockades han upp av Baltimore Ravens som tog en chans på den gamla Alabama-linebackern, något som förblev obelönat. En månad senare chockade McClain ligan när han valde att lägga upp skydden på hyllan och pensionera sig ifrån NFL. McClain skulle för alltid ses som en flopp ur NFL-publikens ögon, en talangfull kille som tyvärr inte klarade av pressen. Men när Cowboys plockade upp telefonen i somras och frågade om han ville ge den amerikanska fotbollen en sista chans var förhållandena de motsatta. I år fanns det inga förväntningar alls på McClain att prestera. Skulle han göra bra ifrån sig skulle det vara en kul story och att säga att han gjort bra ifrån sig skulle vara en underdrift. Hittills är McClain den största och enda kandidaten till att ta hem priset ’Comeback Player of the Year’. Från sin middle linebacker position är han generalen av den återfödda Cowboys-defensiven. Det var inte mindre än rätt att just McClain fick sätta spiken i kistan mot Seahawks med en fantastisk interception, och han symboliserar verkligen detta Cowboyslag som äntligen presterar när pressen lättat.

 

Cowboys har snubblat på mållinjen flertalet gånger under 2000-talet. Säsongen 2006 gled bollen ur Romos händer när han skulle hålla det avgörande field-goalet mot Seahawks i wildcard omgången. 2007 gick de 13-3 i grundserien bara för att förlora mot divisionsrivalen New York Giants på hemmaplan i slutspelet, och två utav deras tre senaste 8-8 säsonger har slutat med förlust i week 17 mot Eagles där NFC East-slutspelsplatsen stod på spel. Under dessa år av misslyckanden har mycket av diskussionerna cirkulerat kring Tony Romo och ägaren Jerry Jones. Romo har haft chansen att leda sitt lag till framgång men inte kunnat leverera när pressen varit som störst. Många har fått en bild av Tony Romo som en quarterback som inte vet hur man vinner, han kastar den avgörande interception, inte den avgörande touchdown -  men faktum är att bilden är väldigt missivisande. Sanningen är den att Tony Romo är en exceptionell ”fourth quarter quarterback”. Under hans karriär har han kastat 72 touchdowns och 30 interceptions i den fjärde kvarten, en touchdown-interception ratio på 12:5, vilket är bättre än hans TD-INT ratio för de andra kvartarna, som ligger på cirka 10:5. Med stämpeln ’Americas’ Team’ kvarhängande sedan 90-talet förväntas alltid mer av Cowboys än andra lag, och media är alltid snabba att kritisera dem om saker går utför. Så har verkligen fallet varit för Romo som tvingats utstå mycket sen han tog över som Cowboysquarterback 2004. Efter ett decennium av oberättigad kritik njuter jag av att se honom visa alla vem han verkligen är, den han alltid varit: elitquarterbacken Tony Romo.

 

Oftast har Dallas misslyckanden berott på andra lagdelars svagheter, särskilt den offensiva linjens, vilket leder oss in på Cowboysägaren Jerry Jones viktiga roll i Cowboysvändningen. Trots att media har framställt Romo som syndabock och fansen som konsekvens har skrikit efter förändring har Jones hållit fast vid Romo, en kille han vet är av det rätta virket. Efter 2012-säsongen, där Cowboys för andra året i rad tappade divisionen mot Eagles i sista omgången, gav Jerry Jones Romo ett nytt sex-årskontrakt värt 106 miljoner dollar, något som gjorde fansen galna vid tiden men som jag tror de har en ganska annorlunda syn på idag. Och i årets draft kunde Jones ha valt quarterbacken Johnny Manziel, Heisman Trophy-vinnaren från Texas A&M, men istället blev det den offensiva linjespelaren Zack Martin. Jones tog draftens säkraste spelare istället för den mest riskabla, något som är väldigt olikt honom.

 

Under hans 25 år som Cowboys ägare har han gjort sig känd för att vara envis och risktagande, han har aldrig anställt en General Manager därför att han vill ta alla beslut och han har aldrig varit rädd för att chansa på råa talanger med mycket uppsida (Johnny Manziel i ett nötskal). I en intervju med Jerry Jones erkände han själv att han själv lutade mot att välja Manziel men hans son Stephen, som är ’executive vice president’ i Cowboys, övertalade honom att fortsätta bygga på den offensiva linjen. Jones vilja att anpassa sig efter lagets behov har lett Cowboys dit de befinner sig nu. Deras defense var dåligt och Romo kunde inte vinna matcher enbart genom att passa bollen, därför valde Jones att satsa på den offensiva linjen och springspelet. Ett effektivt run-game hjälper både passoffensiven och försvaret då motståndardefensiven inte enbart kan fokusera sig på att försvara passpelet och då offensiven kan hålla i bollen längre, vilket ger försvaret mer tid att vila. Desto mindre tid motståndaren har bollen, desto mindre poäng kan de göra! Tre utav de senaste fyra åren har Dallas nu valt en offensive lineman i första rundan i draften, och nu lönar det sig, minst sagt. Cowboys runningback Demarco Murray har ensam mer rushing yards än 28 av de andra NFL-lagen, vilket han självfallet ska ha en hel del credit för, men öppnar den offensiva linjen så stora hål att springa igenom är det svårt springa för mindre än fem yards per försök.

 

Cowboys har gått sin egen väg och satsat på att få ligans mest dominanta offensiva linje. De har byggt via grunden och det är fascinerande, när man tänker efter, att så få lag gör på det här viset. Jaguars och Raiders är de två enda lagen utan en seger i år och sambandet mellan kvaliteten på deras offensiva linjer och deras resultat stämmer överrens chockerande väl. Cowboys och Jones förtjänar beröm för den trofasthet de visat till sin lagbyggnadsfilosofi och efter att ha slagit de regerande mästarna är nu Dallas minst sagt med i Super Bowl-konversationen. Kanske så att Jones' Cowboys kan återta titeln som ’Americas’ Team’ i år.

Ursprungligen publicerad på webbsporten.se