NFL-SWEDEN

Week 1 är nu passé och äntligen är säsongen igång på riktigt. Seahawks är fortsatt dominanta, Calvin Johnson terroriserar fortfarande cornerbacks som vanligt och Eli Manning kastar interceptions i mängder. Vissa förutfattade meningar har vi fått bekräftade av första veckans matcher men vad nytt har vi lärt oss? Innan säsongspremiären befinner man sig i fullständig ovisshet. Man kan inte vara säker på någonting och det finns det så otroligt många frågor att ställa sig. Week 1 har definitivt besvarat några av dessa och det här är de viktigaste lärdomarna från den amerikanska fotbollens återkomst:

 

’Passing league’? Skulle inte tro det!

1984 åstadkom den legendariska Dolphins-quarterbacken Dan Marino det omöjliga. Han passade för över 5000 yards på en säsong. Först år 2008 fick vi sedan bevittna nästa quarterback att bryta 5000-barriären, Drew Brees denna gång, men Marinos rekord förblev dock orört. Brees föll 15 yards kort om Marinos 5084, den här gången. I 27 långa år höll Marino topplatsen, endast för att puttas ned till trea på en säsong. Både Tom Brady (5235) och Drew Brees (5476) inte bara slog, utan krossade Marinos uråldriga rekord, och utöver det kastade Matthew Stafford, utan att någon märkte det, för respektabla 5038 yards. Tre 5000-yard-passers på en säsong, var kom det ifrån? Vad säsongen 2011 representerade var kulmen av den övergång i spelfilosofi och moderniseringen av NFL som har skett under 2000-talet. Det effektivaste sättet att vinna är inte längre genom ’Ground and Pound’, att springa mycket och spela fysisk football. 2000-talets quarterbacks Tom Brady och Peyton Manning (och Drew Brees) har bevisat att ett produktivt passing-game är ett vinnande koncept. Modern football år 2014 spelas genom luften - eller är det för snabbt att dra den slutsatsen? Week 1 är alltid fylld med överraskningar och den största var kanske hur mycket det sprangs i söndags. Hela tretton lag hade 30 runs eller mer och förutom Cleveland Browns vann alla de tolv andra lagen med 30 eller fler carries. Det var inte bara springa för springandets skull, det var effektivt också. Både Miami Dolphins som fick jätten New England på fall och Bills som lyckades överkomma Bears på bortaplan sprang bollen mer än 50 % av alla sina offensiva spel i kontrast till sina passningsorienterade motståndare. Ground and Pound är fortfarande ett vinnande koncept i NFL och jag kan se framför mig hur den Amerikanska fotbollens förfäder tittar ner ifrån himlen med ett leende nu. Den fysiska aspekten finns fortfarande kvar i sporten de skapade.

 

Sakta i backarna New England

Miami Dolphins 33 – 20 New England Patriots. Vem hade kunnat förutspå det?

Före detta first-round-picken Knowshon Moreno har fått utstå mycket under sin karriär. Kritik från media och fans, knäskador i plural och en konstant ”underpresterande”-stämpel. I söndags mot Patriots gjorde han dock allt annat än underpresterade. Första matchen i Dolphinströjan och han klev direkt in i ledarrollen. Han var den solklara motorn i det offensiva Miamimaskineriet med sina 134 yards, ett maskineri som verkar mer väloljat än på flera år under nya offensiva koordinatorn Bill Lazor. När laget behövde 1-3 yards på third down kunde Moreno regelbundet bidra med stabila 5 yard runs. Det var inte mer än rätt att Moreno själv fick sätta spiken i kistan med en 4-yard touchdown run. Vänder vi på steken ser vi ett Patriots offense som aldrig riktigt kom igång. Tight enden Rob Gronkowskis återkomst är definitivt ett tillskott till detta offense, men Tom Brady hittade ändå bara rätt till honom fyra gånger (en touchdown). Inte för att det är dags att gå in i något slags panikläge än, men för Patriotsfans måste den annars så pålitlige Tom Bradys spel vara oroande. I matcher där Patriots leder med 20-10 i halvtid brukar Brady med enkelhet kunna döda matchen, men så blev ju inte fallet, och det märktes hur frustrerad Brady var. Han var konstant under press från Dolphins defensiva linje och på 18 passar över 15 yards nådde endast två sin receiver. Anledning till oro? Belichick & Co. brukar alltid finna en väg att ta sig runt sina brister, så kanske inte, men med segrar från både Bills och Jets står New England ensamma kvar på noll i vinstkolumnen i AFC East.

 

Kommer RGIII någonsin att finna sitt gamla jag?

Efter att sensationen Robert Griffin III drog av sitt korsband under slutspelsmatchen mot Seattle 2013 har han aldrig riktigt blivit sig själv igen. Washington tradade bort tre first round picks för att signa honom i 2012 års draft. Fram tills skadan såg investeringen ut som en lyckad sådan. Han visade på armstyrka och pricksäkerhet i sina kast, han tog bra beslut och ledde sitt lag till deras första divisionstitel på 2000-talet. Sen valde dåvarande coach Mike Shanahan att starta RGIII i wildcardmatchen mot Seattle, trots att Griffin hade känningar i knät. Och då brast det. Griffin kunde ändå spela förra säsongen men det märktes att han inte var sig själv längre. Den rörlighet som karakteriserade hans mobila sätt att bemanna quarterbackrollen fanns inte längre där, likaså självförtroendet. I år var jag nyfiken på att se om Griffin skulle våga springa igen och spela som den ledare han var 2012, men så verkar inte vara fallet. Washington lyckades bara göra sex poäng, inte en enda touchdown, mot Houston i söndags och tyvärr finns det en stor chans att vi aldrig få bevittna den oförutsägbara och otroliga RGIII från två år sedan. Vi håller tummarna, men det ser inte ljust ut för Redskinsfans.

​

NFL, meet Cordarelle Patterson (och Vikings)

102 rushing yards och en touchdown är en bra match för en running back. Gör man det på tre carries som wide receiver är det inte bara imponerade, det är ofattbart. Cordarelle Patterson går in i sin andra NFL-säsong och han verkar helt redo att bryta ut till en superstjärna. Texasproduktens blixtsnabba första steg och hans otroliga förmåga att byta riktning utan att tappa farten gör honom till en av ligans farligaste playmakers med bollen i händerna tillsammans med Seahawks Percy Harvin. Pattersons Vikings verkar vara ett lag redo att ta nästa steg efter en stensäker 34-6 seger borta mot St. Louis. Matt Cassel startade över first round-pick Teddy Bridgewater för Vikings och gjorde det bra. Rams har ett underskattat defense och Cassel spelade stabilt med 68 procent pass completion, två touchdowns och inga interceptions. Å andra sidan var Cassel inte särskilt explosiv, bara 170 passing yards, men kan Patterson snitta 34 yards per run varje vecka behövs inte en explosiv quarterback. Bara någon som kan undvika misstag och hantera matchen. Ska bli intressant att se hur Vikings och Cassel kan mäta sig mot gamla klubben New England nästa vecka.

 

De här falkarna har vingar

I vad som kanske är NFL’s mest underskattade rivalitet bjöds vi på ännu en fantastisk tillställning där Matty Ices Falcons gick segrande ur drabbningen mot förhandsfavoriterna Saints. Ryan slog sitt personliga rekord när han kastade för 448 yards och tre touchdown för att återigen bevisa att han är med i konversationen när man talar om NFL’s yttersta elit. Med Julio Jones tillbaka från skada och en motiverad Roddy White har Ryan inte ont om alternativ att kasta till. För knappt 18 månader sedan var Falcons en minut ifrån att spela i Super Bowl. I år tror jag de återvänder till den formen. Förra året fick de mycket kritik, bland annat av egna ägaren Arthur Blank, för att de spelade mesigt och inte var tuffa nog. I söndags märktes det att det brann i Falcon-spelarnas ögon på ett helt annat vis. Som när Anton Smith löper in i endzone för en 54-yard touchdown och bara några sekunder senare ligger i praktiken hela Falcons offense i en hög och firar, vilket hör till ovanligheten i NFL. 37-34 segern mot Saints visade på den lagkänsla Atlanta har funnit under off-season och tillsammans verkar de sträva mot ett gemensamt mål: revansch.