NFL-SVERIGE

När ska New England avtronas från AFC East? Tom Bradys Patriots har vunnit divisonen sju år i rad och tretton utav de femton senaste säsongerna. I år representerar dock den bästa chansen för Jets, Bills och Dolphins att sno åt sig divisionskronan. Om Patriots tappar några av dessa matcher är divisionen vidöppen. Kan Patriots hålla skeppet flytande till Bradys återkomst, eller kommer någon av utmanarna att ta vara på tillfället?

 

Mitt tips:

New England 12-4

New York Jets 11-5

Buffalo Bills 6-10

Miami Dolphins 5-11

 

New England Patriots:

Vad finns det att säga om Patriots som inte redan sagts? Med en av historiens bästa tränare samt quarterback i laget är det svårt att se New England plötsligt förlora sitt järngrepp om AFC East i år. Patriots är 2000-talets dynasti. Med fyra Super Bowl ringar att visa upp samt sju raka first round byes i slutspelet är det ingen tvekan om att Tom Bradys patrioter är ett av de bästa lagen genom tiderna. Så vad är intressant med Patriots, bortsett från det faktum att de kommer vinna 12+ matcher samt göra mycket poäng? Jo, Jimmy Garoppolo. Efter att Brady slutligen förlorade den juridiska kampen från ”deflategatefallet” i våras stod det klart att 2013 års second round pick Jimmy Garoppolo skulle få starta de första fyra matcherna som Brady är avstängd. Garoppolo är den uttalade efterträdaren till Brady, och det ska bli väldigt intressant att se om framtiden är ljus bortom Brady-horisonten, ör även fast det inte verkar vara så så kommer fader tid att hinna ikapp Brady någon gång. Men sett till resten av laget ser det stabilt ut. Att matcha upp stjärn-tight enden Gronkowski med Martellus Bennett, som de tradade till sig i offseason kan bli spännande att se. Trots att de gjorde sig av med talangfulla Chandler Jones var signingen av veteranen Chris Long en smart kortsiktig lösning. På pappret är New Englands största brist wide receiver- och running back-positionen, men det är inget Pats-fans borde oroa sig över. Vi har sett Brady plocka isär motståndare med medlemåttiga verktyg många gånger i det förflutna. New England tar hem divisionen igen. Punkt slut.

 

New York Jets:

Eller är det en sådan självklarhet att Patriots tar hem AFC East i år? Trots besvikelsen att återigen missa slutspelet slutade ändå Jets 10-6 förra året, och efter att äntligen resignade quarterbacken Ryan Fitzpatrick i slutet av juli har ’Gang Green’ chansen att återupprepa förra årets prestation. I Brandon Marshall och Eric Decker har New York kanske ligans mest pålitliga receiverpar. Dessa två slog tillsammans rekordet för flest matcher på en säsong där två receivers båda haft en touchdown, som hände osannolika åtta gånger. Därutöver har tredje receivern Quincy Enunwa visat framfötterna under preseason, och om även han kan utvecklas till en pålitlig måltavla för Fitzpatrick kommer Jets att kunna orsaka turbulens för många secondarys, och dominera genom luften. New Yorks defense ser inte heller annorlunda ut jämfört med förra årets trupp. Den defenisva linjen är fortfarande överfull med elittalang, då Muhammad Wilkerson, Sheldon Richardson och Leonard Williams alla tre kan överväldiga sin motståndare på offensiva linjen. Slutligen finns det dock ett nyförvärv som har potentialen att vara x-faktorn som tar Jets över slutspelsguppet: Matt Forte. Forte var under sina åtta år i Chicago en av de mest dynamiska, pålitliga runningbacks i hela NFL. Mer eller mindre varje år hade han över 1000 yards rushing och några hundra yards receiving utöver det. Forte är dock 30 år nu, och historiskt kan man se att runningbacks ofta har en dipp i produktion efter 30 års-dagen. Om Forte kan överföra den prestationsnivå han visade på i Chicago har Jets chansen att vara en seriös utmanare i AFC.

​

Buffalo Bills:

Det första året med Rex Ryan som coach gav ändå lite hopp om framtiden för Buffalo. Tyrod Taylor kom från ingenstans och imponerade i sitt första år som startquarterback i NFL, och av den anledningen belönades han med en fint sexårs-kontrakt värt 90 miljoner dollar. Taylor är framtiden för Bills nu, frågan är om Tyrod kan fortsätta att utvecklas som quarterback under de nästa åren. Taylor kunde med hjälp av sin atletiska förmåga förlänga många spel med sina fötter, men i och med att motståndarförsvar kommer att börja anpassa sin taktik för att hålla honom inuti quarterbackfickan, kommer Taylor att behöva utveckla de mer ortodoxa quarterbackegenskaperna. På defense har Bills två stabila cornerbacks i Stephon Gilmore och andraårs-spelaren Ronald Darby, och i linebackern Jerry Hughes verkar Buffalo ha en framtida stjärna. På defensiva linjen har de den dominanta kraften Marcell Dareus, som dock är avstängd under säsongens första fyra matcher, och Kyle Williams, som fortfarande bör ha lite att ge trots sin ålder. Överlag har Bills ett talangfullt defense, men offensivt tror jag Bills kommer att visa på regression. Runningbacken LeSean McCoy är inte så dynamisk som han var under sina Eaglesdagar och deras bästa receiver Sammy Watkins har fortsatta problem med lingrande skador. I slutändan är Tyrod Taylor en väldigt endimensionell quarterback, och om defensiva koordinatorer gör sitt jobb lär de bli svårt för Bills att göra poäng. En besvikelse väntar bortom horisonten för Bills-fans.

 

Miami Dolphins:

Dolphins nya head coach Adam Gase signades i ett syfte: att lösa enigmat vid namnet Ryan Tannehill. Enda sedan Tannehill valdes med draftens sjunde val år 2011 har han förvirrat många NFL-analytiker. Han visar med jämna mellanrum på den potential som fick Miami att investera i honom som deras franchise quarterback, men däremellan ser det inte särskilt bra ut. Tannehills varierade pricksäkerhet kombinerat med en okej förmåga att dirigera Dolphins offensiv är den huvudsakliga orsaken till Miamis medelmåttighet de senaste åren. Dessutom verkar lagbygget runtomkring Tannehill saknat ett mål enda sedan GM Mike Tannenbaum gjorde AFC East-hoppet från Jets till Dolphins. De flesta av Miamis signings de två senaste offseasons hade varit bra om de skett för 4-5 säsonger sedan. Först betalade de en osannolik summa för defensive tackle:n Ndamukong Suh förra året och i år var veteranen Mario Williams spelaren som Dolphins valde att spendera på. Båda Suh och Williams är spelare som varit dominanta i denna liga, särskilt Suh, men jag har väldigt svårt att se hur kortsiktiga lösningar som dessa ska vara hållbara i längden. Se till Suh’s fall, han är onekligen en klasspelare, men är det verkligen värt att lägga en åttondel av lönebudgeten på en spelare som inte är elitquarterback? Tveksamt. Dessutom har båda dessa två rykte av att vara bråkstakar, och att fylla sitt omklädningsrum med dåliga personligheter kan straffa sig för Dolphins. Överlag har Dolphins en okej spelartrupp inför årets säsongs, och om Gase kan lösa den kluriga quarterbackgåta han blev anställd för att lösa har Miami en chans att kanske utmana om en slutspelsplats. Dock har jag svårt att se att en kyss från Gase plötsligt ska förvandla Tannehill från groda till en prins. Tills Dolphins har en pålitlig quarterback får Miami vänta på framgångar.